Elise Karlsson

Hélène har nyligen avslutat en relation när hon får en förfrågan. Egentligen har hon sedan länge lämnat den värld som nu söker hennes närvaro, hon lever ett annat liv idag. Ändå är det något som drar. Något med hennes egen historia, kanske frågor som pockar på svar.

I Underjorden härskar Serner och Mikaela. De leder ett exklusivt teatersällskap och är mittpunkter i en krets där människor med kultur och bildning är fria att utforska och ställa sig över konventioner. Benhårda hierarkier strukturerar samtidigt de sociala relationerna. Dramatikern Mikaela syns sällan till men det är hennes texter man spelar, hennes ord man uttalar. Och hennes make, den yvige Serner, vilken är hans roll?

Nu ska sällskapet sätta upp En midsommarnattsdröm och Hélène dras in i produktionen, nyfiken, motvillig; ambivalent. In i trollkretsen igen, in i en förvirrande tillvaro av gränsupplösning, speglingar och grumliga begär, liv som blir text och text som blir liv.
Allting bygger mot en premiär och en kokpunkt. Saker börjar obönhörligen glida åt fel håll. Precis som sist.

Elise Karlsson visar med Gränsen att hon är en av våra intressantaste uttolkare av vår samtidsanda.
Göteborgs-Posten

med distanserad skärpa och ett rejält mått svart humor dissekerar hon modernt arbetsliv.
Svenska Dagbladet

en av den svenska litteraturens mest klarsynta och intressanta samtidsskildrare.
Aftonbladet

"Jag jobbar med en bok som heter Det är antropocent på jorden. Den handlar om hur vi står inför utmaningar men också möjligheter."

Emma, som i Linjen gjorde vad som helst för att hålla sig fast när det gungade omkring henne, är kvar på samma arbetsplats. Ett öppet kontorslandskap i en glasbyggnad, kaffeautomaten, mötena, produkten som ska säljas på en marknad.

Frågan är, vad vill marknaden ha nu? Självhjälpsböckerna kommer ut enligt tidplanen, men samhället utanför kontoret förändras snabbt. Linjen som dragits mellan de på insidan och de på utsidan dras nu allt hårdare, längs med landets gränser.

Emma blir sjuk och hennes robotlika engagemang för arbetet förändras. Hon börjar intressera sig för relationer, wellness, politik och tar sig an allt det nya med samma besatthet med vilken hon tagit sig an arbetet. Hon ska bli bäst på att vara partner, bäst på att slappna av, bäst på att vara engagerad. Hon arbetar nu, liksom så många i vår tid, med sin kropp. Andningen har blivit allt för henne. Men vad betyder det? "Vi fyller havet med döda. Vi fyller havet med avfall. Vi förlorar känslan för vad som är vad." Något står inte rätt till. Kan något som liknar verklig insikt trots allt vara på väg att växa fram inom henne?

Elise Karlsson är tillbaka med en roman som tar vid där Linjen (2014) slutade, och som med samma lakoniska humor undersöker vår tids konfliktlinjer och neuroser. Mellan de två böckerna kom Klass (2017), som liksom Linjen hyllades för sin stilistiska och analytiska skärpa. Elise Karlsson (f. 1981) är författare, litteraturkritiker och redaktör.

Elise Karlsson är rasande bra på att avlyssna samtiden, roligt och desperat. // Här finns tonfall från Kafka, Kierkegaard och Kristina Lugn, men också ekon från Göran Palms 1960-tal och Själens furir, där storögd naivitet blandades med absurd konsumtionskritik.
Expressen

Den självklara julklappen till medarbetaren från arbetsgivaren som vågar tänka vitt och brett
Folkbladet Västerbotten

Tornen har fallit men för Hélène är allt som vanligt. Dag efter dag rör hon sig mellan föräldrarnas lägenhet och Frescati. Pluggar, skriver, hänger med sin pojkvän Rickard, som känns inklippt, aldrig en del av platsen. Hélène har inte tagit sig vidare från barndomens Rinkeby, miljonprogrammet som alla har en färdig bild av. Pausen som uppstår efter svaret. Varifrån kommer du?

Universitetet kunde vara en väg ut, men istället börjar rester av hennes tidigare liv dyka upp där. Människor hon stöter ihop med. Saker hon inte är färdig med.

Hélène har i sin bok namnen på människor hon älskat, och en av dem är Mona. När Hélène får veta att Mona har skrivit en bok om sin tid som eldsjälslärare i förorten, »Utanförskapt«, sätts en komplex kedja av motstridiga impulser igång. Begär, avundsjuka, hämndlystnad: någon måste berätta hur det egentligen var. Hélène sätter sin plan i verket, men ingenting blir som hon tänkt sig.

"Klass" är en roman om uppväxt och hämnd, om mellanrum i berättelsen om Sverige.

En linje: ett gemensamt projekt, en hållning. Men också en gräns, det som skiljer innanför från utanför.
Ett kontorslandskap i en byggnad av glas. Smattret från tangenter, doften av kaffe.
En kvinna har återigen fått chansen efter en tid som arbetslös. Företaget gör manualer i självhjälpssegmentet. Det handlar om att ge människor verktyg. Att förändra. Så att de blir mer effektiva, bättre på att kommunicera.
Romanjaget är hårt arbetande och klättrar snabbt inom företaget. Jobbet tar upp allt mer av hennes tid och hon umgås intensivt med kollegorna. Kanske älskar hon rent av en av dem? Men snart börjar det ryktas om nedskärningar. Hon, som alltid haft tillfälliga anställningar, vet att det gäller att hålla sig på rätt sida när bilan faller.
Linjen är en mörkt humoristisk undersökning av arbetet som idé, ideologi och vardag. När det börjas kännas absurt, titta upp och se dig omkring. Känner du igen dig?

Elise Karlsson (född 1981) är författare, litteraturkritiker och redaktör. Linjen är hennes tredje roman, efter Lonely Planet och Fly, som nominerades till Borås Tidnings debutantpris.

Do women have a history? Did women have a renaissance? These were provocative questions when they were raised in the heyday of women's studies in the 1970s. But how relevant does gender remain to premodern history in the twenty-first century? This book considers this question in eight new case studies that span the European continent from 1400 to 1800. An introductory essay examines the category of gender in historiography and specifically within premodern historiography, as well as the issue of source material for historians of the period. The eight individual essays seek to examine gender in relation to emerging fields and theoretical considerations, as well as how premodern history contributes to traditional concepts and theories within women's and gender studies, such as patriarchy.

Elise Karlssons förord till Thorsten Jonssons Konvoj.

Om Konvoj:

En konvoj på något hundratal fartyg är på väg från Europa till Amerika. Året är 1943 och fientliga flygplan och ubåtar är ett ständigt hot. Ombord på ett av fartygen, S/S Barama, befinner sig ett tjugotal civila passagerare av olika nationaliteter som av skilda anledningar lämnat den Gamla världen. Det är dessa människors skiftande öden man får följa i denna roman som ytterst handlar om den enskilda människans orientering i en splittrad tillvaro. När boken utkom första gången 1947 väckte den stor uppmärksamhet.

En sommarkväll när himlen välver sig rosa över det nybyggda bostadsområdet kommer en man fram till en lägenhet och ringer på. Dexter har rest långt för att komma till Rinkeby och i lägenheten finns en kvinna han längtat efter. Det är Kai. Hon är också glad att se honom, men nästa morgon slår dörren igen bakom honom. Kai vill vara fri. Det är 1971.

Så rullar berättelsen i gång, om den första generationen hyresgäster som tar den nya platsen i besittning. Träden mellan huskropparna är inte mer än buskar, nyplanterade. Här får man bo rymligt, fräscht! Allt är nytt, på gården leker ungarna. Yeliz och Rosanna trevar sig fram till en sorts vänskap. Ingen av dem vill vara hemma men av olika anledningar. Joseph som har levt ett rotlöst liv sedan han lämnade Kenya sitter vips i Rinkeby med fru och bebis. Men det går bra, det funkar.

Levande, varmt, med stor omsorg om detaljerna och sina karaktärer, berättar Karlsson på flödande prosa om ett antal människor vars vägar korsas, i en tid som både formar dem och bär fröet till oss. I första delen är det sjuttiotal, och egna drömmar ställs mot kollektivets krav.

Med Det finns liv här inleder Elise Karlsson Rinkebysviten, ett ambitiöst romanprojekt i flera delar. Det är en brett upplagd kollektivroman som levandegör Rinkeby som plats ? hur det var, hur det blev, vad det är nu, hela tiden med människorna i centrum. På så sätt blir det också en berättelse om Sveriges utveck¿ling under femtio år.

Detta är en Mina drömmars stad för vår tid och en ny riktning för ett prisat författarskap.

Do women have a history? Did women have a renaissance? These were provocative questions when they were raised in the heyday of women's studies in the 1970s. But how relevant does gender remain to premodern history in the twenty-first century? This book considers this question in eight new case studies that span the European continent from 1400 to 1800. An introductory essay examines the category of gender in historiography and specifically within premodern historiography, as well as the issue of source material for historians of the period. The eight individual essays seek to examine gender in relation to emerging fields and theoretical considerations, as well as how premodern history contributes to traditional concepts and theories within women's and gender studies, such as patriarchy.